The right way, it's a wonderful day

Något underbart har hänt idag. Inte bara för mig, utan även för två andra lyckliga. Jag vet att de andra, Jossa och Carol aka Carola, håller med mig. Idag är en speciell dag. En milstolpe i livet, ja i hela universums existens till och med. Det var längesen någon av oss kände en sådan här glädjefylld lycka. Med undantag av den kvällen vi såg den fantastiska skräckfilmen Buuuuug. Det var lycka, att filmen hade ett slut. Idag är lyckan dock total. Vi har fått ett brev. Inte vilket brev som helst heller, nejnej. Jag citerar Carol: ”glädjen sprutade ur öronen..”. Ja, det var verkligen en euforisk upplevelse att läsa brevets innehåll. Det stod: Du är antagen till spIC2…osv… Det kändes som att bestiga Mt Everest, vinna OS, spela basket, få nobelpriset, träffa kungen, vinna i pingis, bordshockey, badminton, kubb.. Vi blev antagna till IC! Eliten, om man vill kalla det så. De bästa av de bästa. Det här är sannerligen någonting att fira mina vänner! Idag blev IC2 coola, tuffa och bäst. Ja, vad mer behöver sägas? Idag gick spIL epoken i graven. IC klättrade upp till toppen. Idag är en mycket speciell dag. Underbart. Wonderful. Fira!

The right way. The wrong way. The IC way.

En utmärkt toffel

Två tredjedelar avklarade, yes! Jag är fortfarande tröttare än någonsin. Det sliter med lov helt enkelt. Funderar på hur jag ska orka resten av mitt liv om jag ska vara så här trött efter att ha sommarjobbat. Får nog tänka smart och ordentligt innan jag väljer vad jag ska syssla med. Basketproffs i Italien vore inte helt fel.

Eftersom att Skellefteå AIK har lagt ner sitt damlag, håller jag och Fällman på att fundera vart Mallan ska spela kommande säsong. Risken för minskning av autografvärde är oroväckande om hon inte går till en storklubb. Vi tror att det får bli NHL, men elitserien duger så länge hon går till ett vinnande lag. Alltså är Luleå Hockey uteslutet. Lite synd, men tur för Mallans pensionspengar.

Hälsade på ett par från min gamla klass igår och hade riktigt trevligt. Vi satt och pratade om gamla minnen och om våra nuvarande liv. Efter drygt en timmes snack, där jag bl.a. fått göra en längre redogörelse för hur det är i ö-vik osv, säger den ena:
"Visst är det i mora du spelar?"
Hahaha, jooo. Här hänger vi med och har KOLL!

Fråga till Carol: Hur går det med engelskaboken?

"Det finns så många som kan höra, typ Elina Berg.."

Ormbergsbacken är speciell. Jag tror att Fällman håller med, och Evve också för den delen. Hon tycker att all träning är rolig, speciellt när det är jag som får svettas mest.

Jag har jobbat, jobbat, jobbat och tränat. Tror att mina sömntimmar denna vecka understiger minimum gränsen för vad min kropp klarar av. När man har ett förhållandevis tråkigt jobb hinner man fundera på så mycket annat än själva jobbet. Speciellt mellan 6 och 8 på morgonen, då man helst av allt vill ligga och sova, kommer en del sjuka tankar upp. Vissa dagar tänker man inget. Det är också skönt. Tomt, men skönt. Jag har insett en hel rad saker under mina arbetstimmar. Det svåra är bara att formulera det rätt och ge utryck för allt här i livet. T.ex. har jag fattat varför många söker sig religioner. Det måste helt enkelt vara skönt att tänka att allt det goda kommer i typ nästa liv, eftersom livet ofta inte ser ut att ha så mycket gott att erbjuda. Jag tycker att det är a waist of time att tänka så. Ändå förstår jag vitsen. Fast samtidigt inte. Livet är livet, så är det. Det blir som det blir, det blev som det blev. Jag borde lyssna på mig själv. Jag borde inte lyssna på mig själv? Jag borde lyssna på andra? Jag borde sova mer!

Luleå, sommarstaden. Det blåser och är kallt. Sommar. Men faktiskt är det sol idag! En liten tröst, fast vi ska ändå åka norrut, till Skaulo. Det är fint där.

Ö-vik!

Oo. jag och Carol fortsätter att producera. Nya böcker finns att köpa, på t.ex. Akademibokhandeln i Ö-vik. De tar coop-kort, tydligen.

Sist: Funderar på att säga upp mig. Har hört rykten om mer attraktiva ”städjobb” på annan ort..

Själv på 38F

Idag är det så varmt ute att jag tror jag dör. Undra om det är lika varmt i Luleå? Det lär jag märka när jag kommer dit. Ikväll kommer mina föräldrar hit för att hämta hem mig. Det låter ganska drastiskt tycker jag, ”hämta hem”. Som att jag gjort något olagligt och måste bli tvångshämtad. Så är det inte.

Treorna gick ut idag. Grattis! Det såg så härligt ut att åka lastbil i vita kläder och sjunga högt och i otakt. På ett sätt skulle jag vilja vara en av dem, bara just idag. Ändå så längtar jag inte alltför mycket efter att ta studenten. Då måste man ju göra något av sitt liv. Något mer än man gör nu. Tror i alla fall att jag kommer hinna börja längta. Kanske redan till hösten, i den hårda jobbiga tvåan? Just nu är jag bara glad att det är sommarlov. Det är frihet nog i sig.

En man mer, en man mer, en man meeeer!

Emmanordin sitter och sjunger bubbly för mig på telefon. Dålig låt, bra sångare. Vilket sätt att börja sommarlovet på.

Det första jag och Carro, som är mig trogen (IC!), gjorde när ettan var utgången var att vi pallarade oss ner på stan och symboliskt skaffade oss varsin bok, på engelska. Haha, vi tar det här seriöst tjejer!

Sommarlovet är alltid början och slutet på något. Det känns inte som lov. Inget har sjunkit in ännu. Kommer nog göra det när man kommer hem till Lule igen. Fan, jag kommer att sakna folket här. Men vi har två år kvar, två år kvar, två år kvaaaar! Som studenterna så trevligt påminner oss om.

Kubb är en rolig lek. Det slutar alltid med att det blir valla mot resten, av någon konstig anledning. Ibland slutar det med förlust och grisgrymtning runt planen. Ibland med vinst, tackvare lagmoralen. Vi kryper till och med för varandra. Peppar, tar as snygga lagbilder och förnedrar motståndarna, men vi gör det tillsammans! Valla är ett ställe i världen det.

Trodde aldrig att jag skulle vara värre än Emma OCH Jossa. Aldrig. Inga bildbevis eller fler kommentarer här. Haha, usch!

Ett sista kik på stan

Det känns otroligt konstigt att det är sommarlov om två dagar. Inte bara det att tiden gått fortare än fort, utan även att vi alla snart kommer att åka hem till oss och inte ses på många, många veckor. Kommer att bli tufft med tanke på att vi inte varit ifrån varandra mer än någon vecka/helg i rad under hela året. Vi hockeygymmare har slitit tillsammans, inte bara med hockey och träning utan även med allt nytt som hänt i våra liv i och med flytten hit. Själv ångrar jag inget. Jag känner att de bästa och viktigaste erfarenheterna har jag fått under tiden jag bott i övik.

Snart är det tid att bli nostalgisk och se tillbaka på allt som hänt under första året här. Jag och Elin smyg startade idag med att mycket nostalgiskt ta oss "ett sista kik på stan". Om det nu blev det absolut sista innan sommarlovet är osäkert, men det är den mentala träningen och förberedelsen för separations tankarna som räknas. Ska jag vara ärlig har jag redan hunnit med att vara nostalgisk för mig själv och tänkt mycket på mitt liv hittills Jag tänker också mycket på framtiden. Det är svårt att undvika. Jag hatar egentligen både att se tillbaka för mycket och även att se framåt för mycket. Allt som varit kan man ändå inte få tillbaka. Allt som är i framtiden är osäkert. Allt kan bli kanon, men även skit. Det känns ändå skönt att veta att hur som helst blir det alltid bra tillslut. Så tänker jag jämt när någon jobbig tanke dyker upp, det blir alltid bra. Jag tror och vet att det är så. Någon gång måste verkligen allt lösa sig. Jag hoppas varje morgon att idag ska vara den dagen.

Nu tänkte jag spara lite på tankarna och känslorna och bara njuta den tiden av ettan som är kvar. Dessa dagar är verkligen sköna!

Det borde vara absolut förbjudet att lägga in såhär steeekiga bilder på sig själv..

..och den här ÄR förbjuden! Haha

Såhär pluggar Emilia Carlsson...

André vet!

Tack så mycket L1.. Men jag tar åt mig av sågningen. Det är för dåligt! Har en massa bra och mindre bra skyll.

Igår var en lärorik dag. Jag fick turen och förmånen att vara hos Emilia ute i Själevad hela dagen. Det enda tråkiga var att Leif inte var hemma, trots att alla frågade efter honom. Roligt var det att få träffa Emilias lillkusin André. Han kunde verkligen allt(!) om allt! Utom namn, det hade han lite svårt för, men är man bara sju år är namn inte så viktigt. Vi lyckliga fick en föreläsning om kaniner, allt om kaniner. Jag kan nu kalla mig lite av en expert på området. Den enda som kan överglänsa mig skulle vara lillkillen själv. Han är en begåvning. En pratglad begåvning.

Jag har börjat drömma konstiga saker. Igår natt drömde jag om fartkameror, sånna som finns efter vägarna. Det var dock inga som tog bilder på fortkörare, utan på idioter, tydligen. Sen drömde jag om brödrostar, där man rostade bilderna som fartkamerorna tagit. Helt stört.

Just nu: Millzor ska berätta en grej som hon drömt och börjar meningen med: men gud. Men GUD. MEN GUD! MEN GUUUD!

verklighet.