Dagens outfit, exclusive for Alkis

- Direkt från modehuset i Paris
- På Paris
- Temat: “Haven’t we all done time"

Hahahaha.

Oo (originalton)

Det är inte varje dag öviksbor åker förbi mina hemtrakter. Tydligen så hände det idag. Det var Carol H (som är med författare med mig under namnet joyce carol oates. Oates är ännu okänd, så jag och carol tar åt oss äran för alla böckerna än så länge, mest jag. Boken som heter Stor i käften (även kallad Håll käften Joyce!) är lite av en favorit. Den handlar om mig, säger L1. Jag har inte läst boken. Inte L1 heller tror jag. Väldigt oviktigt utsvävande..) Men! iaf så åkte Carol förbi Porsön imorse på sin väg utomlands, Finland, och jag fick info om att det var mulet. Konstigt, tänkte jag, solen skiner alltid på Porsön. Då fick jag höra att pitepojken som hon var med skrattade när han hörde att jag bor där. Carol frågade mig varför. Jag var helt oförstående. Varför skratta åt Porsön? tänkte jag. Så roligt är det inte. Den följande halvtimmen fick jag kämpa med att försvara Porsön och förneka alla osanna hetsiga rykten, som alla där uppe verkar ha hört. Förstår inte varför alla tror på dem. Själv har jag aldrig märkt något. Kanske en gång när någon hade målat graffiti på vår vackra kyrka (den stora röda byggnaden av trä och plåt, bredvid tandläkaren) och när mina grannar hade inbrott i sitt garage, men annars, inget. Jag förklarade snällt att det minsann inte var något fel på Porsön, kära gamla gangster Porsön. De där ryktena är något som folket på typ Bergnästet och Skurholmen (och Björkskatan!) hittat på... Carol tyckte, jaja, och att det var bra att jag trivdes på Porsön, och Valla med för den delen. Det finns faktiskt en del likheter mellan Valla och Porsön när jag tänker efter. Valla har statyn (den med en liten elak apa som sitter på en döskalle från en människa och håller en pinne i handen) och Porsön har.. Porsön har.. hm.. jo! Eller vänta. Om man får räkna med universitetsområdet, vilket man gör, har vi en hel del statyer faktiskt. Valla har Joker och Porsön har Porsöpizzerian OCH puben Old brodies. Porsön är mycket större än Valla, en olikhet. Plus att Valla (bevisligen) är för alla. Jo, så är det.

Förutom att rädda Porsön från skitsnack har jag varit på stan i Övik med mina föräldrar, som är här nu i helgen. Vi har ätit, fikat och pratat med Emilia och hennes mamma. Trevligt. Vi fick höra att det nya fair trade fiket som öppnat nere i gallerian har glutenfria mackor på menyn. Härligt. Kul att Linkan tänkte på mig direkt hon såg det och rusade fram på stan och berättade det. Haha. Efter stan var vi en sväng på Willys och handlade lite. Ett känt citat hört på Ica Kvantum i Luleå lyder: ”Willys ä’ bäst” (överdrivet norrlänskt uttal, långsamt med stark betoning på bäst). Mamma funderar alltid om det kan ligga något i det.

Oo i original ton, tillägnat Carol och Star. Carol som äntligen fått användning av sin flytande finska och Star som i helgen svettas och slår rekord.

Rädda världen

Fan vad coolt det vore att vara dansare. Att verkligen kunna dansa! Jag är helt ärlig, tänk att kunna dansa som proffsdansare kan. Vara smidig och akrobatisk och överfull av taktkänsla. Det skulle ha varit nått de. Dansare.

Satt och tänkte på det idag när vi såg på dansuppvisningen, som de elever på skolan som går någon form av dans hade. Vilka budskap man kan sprida med dans. Känslor och energi. Temat för hela uppvisningen var ”Rädda världen”, alltså att stoppa miljöförstöring och växthuseffekten. Under och mellan danserna rullade bildspel och text på storbildsskärmarna vid scenen, med bilder på svältande barn, soptippar, barn som bor på soptippar, smältande glaciärer och dammiga industrier. Det berör, även om man inte vill bli berörd. Danserna var även de inriktade på olika delar av problemen och lösningarna. Vi fick se regnskog sågas ner, människor skräpa ner, klimatet stiga, bilar förorena och krig. Men vi fick även se glada flickor panta burkar, köra miljöbil, plocka skräp osv. Budskap som ”tillsammans är vi starka” och ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” spreds till oss i publiken. Allt i form av dans, musik, text och bilder. En estetisk kampanj för att uppmärksamma oss om dagens problem. Helt klart ett bättre sätt att sprida än tråkiga broschyrer.

Men, tillbaka till dansen. Vad jag blir imponerad varje gång jag ser någon som verkligen kan dansa! Det är helt sjukt vad imponerad jag blir. Tänk att vara graciös, smidig, stark och vig på samma gång. Skulle ta mig en sådär 76år att lyckas med det. Kanske hinner innan döden om jag har lite flyt. Men nej, då är jag för gammal för akrobatiska danser och får förmodligen ta en tango med min rullator istället. Ja, jag ska ha en rullator när jag blir gammal, väldigt gammal, om jag lever så länge. Det har jag bestämt.

Måste nämnas att några av mina kära kollegor var med på dansuppvisningen. Proffsdansare eller ej, här har ni resultatet. Här har ni Tina, Johanna, Annie och Sara, plus okända, som gestaltar dansen ”krig”.

(innebandy) Stjärnor..

hahaha. Klippt och klistrad av capteein star.

Pingpong

Finalen: Yong le King (höger) mot Bäst (vänster)

Stor förhandsfavorit inför matchen är flerfaldiga mästaren i rundpingis, singel och dubbel, Yong le King, alltid stabil med stor rutin, fast en otroligt dålig förlorare. På andra sidan bordet står Bäst, som tydligen är bäst i sin klass på pingis (därav namnet). Bäst är en vinnarskalle men också väldigt lätt psykad. Det är först till tre set som gäller. Spänningen är olidlig i matchinledningen. Ska favoriten hålla eller ska den lilla uppstickaren, som får sträcka sig över bordet för att nå bollarna, överraska?

Matchen börjar i lågt tempo. Det märks att spelarna testar vart de har varandra. När le King börjar skruva in servarna snyggt med ställningen 10-7 utökas ledningen till 17-10 ganska snabbt. Favoriten känner sig säker på att vinna setet och kopplar av en aning. Några missade bollar och bord senare är det jämnt igen, men rutinen och skruvarna säger sitt. Le King vinner första set med betryggande 21-15.

Andra set är som en helt ny match. Nu visar Bäst upp sina bästa sidor, men le King lyckas tackvare ett par fina (turliga) kant- och nätbollar hålla siffrorna. Helt plötsligt börjar Bäst smasha in bollar. Le King är lite tagen på sängen av detta aggressiva spel från den huvudet kortare motspelaren. Ändå låssas le King som ingenting och spelar själv ännu svårare bollar och skruvar som aldrig förr. Le King drar ifrån, men Bäst hämtar upp poängen till en lika ställning. Allvaret växer och det är jämnt in i det sista. Tillslut får favoriten matchboll och tar tillvara på den på ett betryggande sätt. 21-19 slutar andra set och därmed är matchen vunnen!

Mitt i glädjeyran säger Bäst: Grattis. Du spelade 21-19 mot en som är 6 år yngre..
Hon tillägger: Om vi varit lika gamla hade jag varit bäst och vunnit, lätt.

Joyce AB

Har diskuterat mina framtida jobbplaner idag med Fällman undertiden hon var ute och åkte inlines (!) i många uppförsbackar på Bergnäset, och jag åkte buss. Hon tror helt klart på min idé om att utveckla mina talanger till ett jobb. En egen firma vore nog grejen för mig, eftersom den nuvarande arbetsmarknaden verkar lite begränsad för min sorts kompetens. Vi kom inte riktigt fram till exakt hur marknadsplanen ska se ut och exakt vad jag ska erbjuda kunderna, men det finns tid att fundera över. Jag ska iaf vara vd och Fällman vice vd eller något annat pampigt. Kan tillägga att hela företaget kommer att vara stort och framgångsrikt. Nu är det bara detaljerna som ska finslipas, som vilken färg det ska vara på inredningen i fikarummet, hur lång semester alla anställda ska ha och om det är okej med maffiga förmåner för vd:ar och chefer.

Kom hem till Luleå för någon timme sen. Porsön står kvar fortfarande, alltid en lättnad. Väntar bara på den dag man kommer hem till en krater. Ska vara hemma hela helgen och träffa min syster som har varit nästan ett år i Frankrike. Kommer att bli riktigt trevligt att se det lilla livet igen och höra alla historier. Jag har också en hel del historier att berätta för henne. Nog för att mina kommer att låta fjuttiga i sammanhanget, men hon får offra sig och lyssna. Det är det man har systrar till.

En smak av juni, juli, augusti

Ledig en hel onsdag. Det händer inte. Förra året hände det. Då var man fortfarande ung, gick på högstadiet och hade lugna fina veckor med var fjärde, eller det var nog var femte, onsdag ledig. Ganska skönt. Högstadiet. Det roliga är att jag jobbade hårdare då än jag gör nu, och faktiskt känns det som att min utveckling i skolan stannade av någon gång strax efter. Nya saker är som inte lika roliga att lära sig längre. Vill trots detta påstå att ettan är betydligt skönare än nian. Men jag klagar INTE. Vet att efter ettan kommer tvåan..

Det känns väldigt länge sen man gick på Björx. Kanske för att så mycket har hänt under året som gått. Jag är en ny människa, på många sätt. Helt klart. Att inte förändras är omöjligt. Och jag är glad att jag har förändrats. Det hör till att växa upp någon gång. Inget man kan komma ifrån.

Kom på nu att jag ljög när jag sa att det inte händer att man är ledig en hel onsdag, för det hände idag. Skönt som bara den. Idag har jag alltså tränat, varit en sväng på stan, pluggat litelite, tränat. Okej, jag borde plugga nu också.

Många applåder till Jossa! Hon och jag utförde ett grymt träningspass ikväll. Vi presterade. Jossa tog rekord, vilt påhejad av Linkan. Svettigt men värt. Star var också med på ett hörn. Kan sägas att hon mest visade upp sig och impade med sina enhandsarmhävningar och dubbel klapp och hopp och spark och enhandschins och allt. Nog är hon en stjärna alltid, men trots sina "visa upp sig perioder" är hon en otroligt ödmjuk sådan. En ödmjuk stjärna helt enkelt.

Josefine "dagens prestation" och Josefin "morgondagens?". Dock i en mindre svettig miljö än i vanliga fall. Vi är så snygga jämt! ;)

Basketmemoarer och vackra ögon

Min basketkarriär blev kort. Premiärspel denna säsong på hockeygym fysen slutade med en stukad fot. Aj. Dock är jag talanglös inom sporten, mycket talanglös för att komma ifrån Luleå, så en kort basketkarriär kanske är min grej.

Höjdpunkter från karriären:

• Skol-dm i årskurs 5. Vi hade ett stabilt lag, där jag var bland de längsta och gjorde några poäng. Helt sanslöst bra.
• Plintbasket på lågstadiet. Det var där allt började.
• När jag satte bollen från halva planen, med ryggen mot korgen.
• Vinsten över storasyster i streetbasket i Uppsala. Viktigt! Hon var alltid mer talangfull, eller som jag sa, längre.
• När jag fick en basketboll och korg av farmor i julklapp. Måste ha varit en 10år sen. Tror jag har kvar den ännu. Ligger troligtvis på vinden i stugan och skräpar.
• Basket med barnvakterna Petra och Henrik i deras gamla lägenhet i Uppsala. Haha, Henke var kingen;)
  

Så många fina minnen. Otroligt vad man kommer ihåg när man tänker efter lite..

Stukade fötter är däremot inte kul och ger inte fina minnen. Känner mig nu ansluten till klubben för stukningar, en klubb med många medlemmar.

Fick höra att jag och Star har samma bruna nyans på våra ögon. Intressant. Jag har alltid tyckt att vi är så lika. Där har vi förklaringen! På tal om Star så har hon varit till stor hjälp idag. Som rutinmedlem i stukningsklubben har hon hjälpt mig att linda foten. Tack! Hon har helt klart en framtid inom branschen, sjukgymnast som hon ska bli och allt. Efter proffskarriären förstås, och den efterföljande fotbollsproffskarriären också. OCH efter basketen. Ja, enkelt sagt, när hon är en sådär 50 plus mycket. Vad jag ska bli är oklart ännu. Alltså vad jag ska bli nu när basketkarriären är slut. Kanske skulle satsa på en säga-otroligt-korkade-saker-karriär. Där är jag på topp redan. Undra om man kan utveckla det till ett jobb? Ska fråga L1. Hon vet säkert.

Leva på gränsen

Jag är för trött för att orka vara konstruktiv.

Har gjort bort sista delen av engelska nationella idag. Skönt! Var också väldigt glad över att slippa nationella i matte B. Hörde att 60% av eleverna på skolan fått ig! Inte bra. Vår mattelärare sa det till oss. Han sa också att han kanske skulle låta mig och Jossa göra det provet om någon vecka. Jag lär ju vägra.

Annars har vi haft ju-jutsu idag. Om det nu var så bra träning ur hockeysyfte/fysträningssyfte vet jag inte, men om någon galning med kniv anfaller mig på gatan, eller tar strypgrepp på mig, så vet jag iaf hur jag ska däcka den jäveln. Desamma gäller om någon slår mot mitt huvud med ett järnrör. Han/hon lär ångra sig. Det roligaste var iaf kullerbyttorna. Ja, vi är smidiga! Att vi rev halva anläggningen/källarlokalen var också lite roligt. Men fortsätter det i den här takten kommer vi vara bättre på att bunta ihop galningar på gatorna än att spela hockey. En ju-jutsu spark på en hockeyplan skulle troligtvis resultera i en hel säsongs avstängning. Kanske livstid. Vågar inte ens tänka på vad man skulle få för straff om man drog fram en kniv eller ett järnrör..

powa!

Haren åt haren var inte med. Det är troligtvis hennes fel. Det kan också vara den riktiga harens fel, som inte dök upp. Äh, jag ska sluta skylla på andra.

Coop är okej. Faktiskt min favorit mataffär här i övik. Även mitt och lillfoppas ställe att gå till när vi har tråkigt, eftersom det ligger så nära. Ordet Coop ger mig en bra känsla. Om man däremot böjer ordet med –er, får det en helt annan betydelse, och en allt annat än bra känsla sprider sig i min kropp. Cooper. Tungt.

Tänk vad lätt livet vore om man var en afghanhund. Har hört att afghanhunden är den hundras med lägst IQ. Den snittar kring 2..

I helgen ska jag och Elin hänga på valla och hålla ställningarna. Vi ska ”powa”, gå på coop, steka, testa valla lekparken, laga ugnspannkaka, hjälpa till på Ice breakers välgörenhetsgrejen och ta hand om barn där, eller nått sånt. Haha, ja, jag och Elin ska ta hand om och underhålla barnen. Deras föräldrar kommer att vara imponerade, kanske till och med smått chockade, när barnen kommer hem igen.

Händig som få. Haren åt haren, aka löparn nr1, kan mer än bara springa..

Jag hade fel..

Det blev tio. Tio sköööna varv. Helt okej om det inte varit cooper i morgon på förmiddagen, och om mina ben inte känts stela som järnspett. Jag slapp iaf knyta upp Sjölles skor. Vi kvitterade i slutsekunderna av den avslutande innebandymatchen. Viktigt!

Handstilar är alltid ett hett ämne att diskutera. Vet att en genial tänkare skrivit nästan en uppsats om handstilar på onämnt ställe. Själv lyckas jag alltid hamna någonstans där handstilar kommer på tal. Måste vara slumpen. Hrm… Lika bra att ta upp ämnet här också då, så man får det gjort.

Tycker att handstilar är otroligt personliga. Ingen är den andra lik. Hoppas bara inte att det är sant att handstilen speglar personligheten. Isf måste jag vara både otroligt slarvig, plottrig, liten, ojämn och oläslig. Inte bra isf. Star har en fin handstil även om hon inte erkänner det. För en sån som mig känns det tungt när folk påstår sig ha en ful handstil, för den är alltid mycket snyggare än min ändå. Ja, där har vi det. Jag HAR den fulaste handstilen! Och nu erkänner jag. Ärligt. Alla som sett den tycker det. Eller ja, nästan alla. Jag blir alltid lika glad när någon säger att den inte är så farlig. Tack! Ända sen lågstadiet har jag på varenda litet skit utvecklingssamtal fått höra att jag måste träna skrivstil, och skriva ordentligare. Se vad det har lett till. Är den inte bra får det va. Bara jag kan läsa, hehe. Och även om Jossa Forsa klagar järnet: ”Vem har skrivit det här?! Det är det fulaste jag sett!”, så bryr jag mig inte. Det är som skönt att ha en egen handstil, även om den är den fulaste.

Det finns andra i min omgivning som är kritiska, inte bara till min handstil, utan även till sina egna. Johanna sa idag efter träningen när vi hamnade, trots mina förhoppningar om att slippa, i ett samtal om just handstilar: ”Jag skriver som ett hus”
Sen förklarade hon efter att alla dött av skratt: ”Ja, stort och kantigt”
En till som hoppas på att handstilen inte speglar personligheten kanske? Haha.

Jag och Star idag på naturkunskapen. Man kan nästan tro att jag är den kloka av oss.. haha

StaR, R1 och R2

Emma Nordin, aka emp aka stjärnan aka star förtjänar en spontan, minst. Ryss 1 och Ryss 2, eller hur var det?

På tal om ryssar hade några vitryska ungdomar som besöker Sverige lunchkonsert på skolan idag. Snacka om att de kunde ta toner. Försökte själv att ta ett par på väg tillbaka till lektionen. Var faktiskt överraskande säker. Beeg blev smått imponerad och ville skicka mig till någon rysk körskola. Kanske vore något? Tror att flygvärdinne outfiten som kören hade skulle sitta fint iaf. Funderar på att anmäla mig och star till en vitrysk talangjakt. Jag sjunger folkvisor i höga toner och moll, star dansar polka i grönblommig vitryss klänning och som dirigent ska vi ha R2. Hon får även spela piano hade vi tänkt. Bara ryssar hela högen. Truppen är komplett!

Just nu ligger Elin på min säng, typ halv död, och frågar: Ser jag inte stressad ut?!
Jag: nä.
Elin: äh, innerst inne är jag stressad, okej? Det är insidan som räknas.

Själv vet jag inte om jag är stressad eller inte. Kanske är lite stressad, för det där med den ryska talangjakten, eller vitryska kanske det var. Men jag tror star är mer stressad. Hon är ju trots allt stjärnan.

Hinderbana ikväll. Jag och Tina har tippat hur många varv det blir. Jag tror 16. Tina trodde 12, sen sa hon också 16, minst. Vi får se.

Skinkmacka med andra pålägg

”Det har fastnat en räka i ingången”

Jag vet att det låter dumt att citera sig själv, men en del saker man säger är bara såå sjuka! Fällman är grymt bra på att fånga citaten, och publicera dem. Jag vet. Såg att även Madde Ö vet. Tyvärr måste jag säga att vi nog får skylla oss själva. Men det är alltid lika roligt.

En räka i ingången hade det fastnat när Brallan var här. Alltså, inte en räka i en ingång egentligen, det var mer en utgång. Men det var en riktig räka. Jättekul, tyckte brallan. Hon tyckte även att det lät lite snuskigt, och det gör det kanske om man tolkar det så. Det är alltid lyssnaren/läsaren som avgör. Den som säger/skriver kan bara vinkla. Vinklade berättelser lämnar jag till skvallertidningarna och tanterna att skriva och skvallra om. Så varse alla där ute. Ryktet säger alltid något. Ibland är det paj järvi som sprider, ibland inte.
Brallan om bilden: ”Jag ser ut som ett dampbarn! Du också Joyce!”
Men vi bjuder.

Några fina repliker av Brallan: ”När jag talade med Madde då tänkte jag på kassler..” Samma kväll kom följande:
”Just nu är jag sugen på en skinkmacka, med ost och kaviar.” Några sekunder senare: ”Oj juste jag gillar inte kaviar, det bara slant”

Hungrig? Trött, ja.

Tre veckor, sen sorg. Fyra veckor, dubbel sorg.

Döden är ett ämne som alltid går att diskutera. Kanske inte är det jag helst snackar om en lördagskväll, men det finns människor i vår lilla värld som gör det. Kanske ligger dessa världsproblemfunderande människor också på ett bord, eller varför inte på ett golv när de för sina djupa samtal. Vad vet jag liksom.

I snart en veckas tid har jag tänkt på hur stor skillnad det faktiskt är mellan att vara sexton och att vara sjutton. Det är som en gräns jag passerat nu. Sjutton. Det är ändå hyfsat gamm. Men inte om man frågar min mamma. Hon är 30 plus mycket. Eller kanske ska säga 50 minus mycket. Eller varför inte bara 40. Hon funderar inte heller kring världsproblemen så mycket, hon löser dem.

Sjölle är inte gamm, hon är rutti. STOR skillnad! Idag fyller hon 27 år, samma dag som Beeg som fyller 17. Grattis till båda! Känns bra att jag och Beeg är på samma nivå igen.
På tal om henne så har jag sett fotboll idag. Tråkig match, (Själevads libro är för överlägsen!) men inget blir roligare än vad man gör det till. Jag hade lite kul iaf, eller vad tror du, mill? Haha

Emilia B, kalasbarn, mogen sjuttonåring