Basketmemoarer och vackra ögon

Min basketkarriär blev kort. Premiärspel denna säsong på hockeygym fysen slutade med en stukad fot. Aj. Dock är jag talanglös inom sporten, mycket talanglös för att komma ifrån Luleå, så en kort basketkarriär kanske är min grej.

Höjdpunkter från karriären:

• Skol-dm i årskurs 5. Vi hade ett stabilt lag, där jag var bland de längsta och gjorde några poäng. Helt sanslöst bra.
• Plintbasket på lågstadiet. Det var där allt började.
• När jag satte bollen från halva planen, med ryggen mot korgen.
• Vinsten över storasyster i streetbasket i Uppsala. Viktigt! Hon var alltid mer talangfull, eller som jag sa, längre.
• När jag fick en basketboll och korg av farmor i julklapp. Måste ha varit en 10år sen. Tror jag har kvar den ännu. Ligger troligtvis på vinden i stugan och skräpar.
• Basket med barnvakterna Petra och Henrik i deras gamla lägenhet i Uppsala. Haha, Henke var kingen;)
  

Så många fina minnen. Otroligt vad man kommer ihåg när man tänker efter lite..

Stukade fötter är däremot inte kul och ger inte fina minnen. Känner mig nu ansluten till klubben för stukningar, en klubb med många medlemmar.

Fick höra att jag och Star har samma bruna nyans på våra ögon. Intressant. Jag har alltid tyckt att vi är så lika. Där har vi förklaringen! På tal om Star så har hon varit till stor hjälp idag. Som rutinmedlem i stukningsklubben har hon hjälpt mig att linda foten. Tack! Hon har helt klart en framtid inom branschen, sjukgymnast som hon ska bli och allt. Efter proffskarriären förstås, och den efterföljande fotbollsproffskarriären också. OCH efter basketen. Ja, enkelt sagt, när hon är en sådär 50 plus mycket. Vad jag ska bli är oklart ännu. Alltså vad jag ska bli nu när basketkarriären är slut. Kanske skulle satsa på en säga-otroligt-korkade-saker-karriär. Där är jag på topp redan. Undra om man kan utveckla det till ett jobb? Ska fråga L1. Hon vet säkert.