Barnvisor med emmanordin

Josefin

Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin. Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin, symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Hon hade dock en fästman som hette Jonatan, Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan.Och han var inte fager men hon var likadan, likadan dan dan, lika lika likadan.

Han ägde en skuta som uppå böljan for, böljan for for for, böljan böljan böljan for. Den hade han fått ärva av sin gamla mor,gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.

Han skrivade ett brev till sin kära Josefin, Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin. Och bjöd uppå skutan med hennes symaskin,symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Och när de hade seglat uppå den blåa sjö, blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö. De stötte mot en klippa invid den gröna ö,gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.

Och Jonatan han sade - Jag tror vi sitter fast,sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast.Jag tror vi måste slänga en del av vår ballast, vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.

Så slängde han ballasten, och det var symaskin,symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.Och efter det så slängde han sin kära Josefin,Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.

Nu går han där och sörjer sin kära Josefin, Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.Som sitter där på havets djup och trampar symaskin, symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

.......

Haha. Det här var min absoluta hatvisa när jag var liten. Undra varför. Vackert namn. Mindre rolig berättelse.

Flygande serve

Vi har kommit hem och färgen på hyn är röd/rosa. Iaf om man heter Brallan eller Carol. Vi har stekt på Fridis hela dagen. Det har varit skönt! Det är otroligt hur mycket vi gjort på en dag. Och hur lite på samma gång.

Fredag var också en fin dag. Tennis, mys och kickboxning. Det är nog inte så mycket mer som behöver sägas om träningen i fredags än det som redan är sagt. Kanske att äkta thaiboxare knäar ganska hårt, och sparkar hårdast med vänsterben. De kan även vara riktigt jävla stekiga. Och kanske kallar alla dem för Cissi.

Bajs till den som ansvarar för tvättstugan på valla och inte orkar laga tvättmaskinerna. Lite svårt att tvätta när båda maskinerna är trasiga, samtidigt!

Att fylla igen gropar

Det är farligt att sparka på saker när man blir lite frustrerad över någon skit sak, som att ens osmidighet river en häck. Anledningar att få ont finns ändå i tillräcklig mängd. De behöver man inte söka upp själv. Väldigt dumt, som Carol sa. Jag vet. Förlåt häck, och förlåt mina svullna tår.

Och som ett steg i min personliga utveckling valde jag att vara med på friluftsdagen igår. Det innebar vandring. Lätt, kanske mysigt till och med, tänkte jag. Har jag sagt att jag inte tänker helt hundra alltid? Med blöta fötter och sand i håret kom jag hem. Trött och förjävligt less på att gå. Inte för att det var helt värdelöst. Det var ändå fint där vi var och gick, även om det mesta man såg var en stig med stenar, rötter och myror. Och emmanordins svarta träningsskor.

För människor med bra humor finns en liten samling på Fällmans vägg med Din Byxdress, Mycket te och höhöhö. Väldigt värt att inte missa. Kom på det bara så här på tal om fårtatueringar. Eller Tjip. Eller sheep.

Får man låna gummistövlar av skolan?

Vissa frågor måste bara ställas.

Jag ligger hemhemma i den omtalade bäddsoffan och undrar vad som händer med världen. På valla är det fest, men jag har hört att det inte var kanon, utan mer; okända nittiotvåor, typ. Fällman och jag åkte hemhem med k-bussen som var väldigt trevlig just idag. Kajsa åkte med samma buss!

Jag undrar varför det är så skönt att bara klippa saker ibland. Destruktivitet är underskattat. VT är underskattat. Känslan av att behöva kämpa för att ha kontroll över sina egna tankar och sin egen kropp är farligt spännande. Som en yrsel och ett pirr. Darriga ben. En klump mellan naveln och ryggraden. Bättre att sitta. Bålen ska vara spänd, som granit. Då går allting bra. Man vet ju vad som händer annars och man vet att man skulle ångra sig. Ja, verkligen. Shit. Tur att man är i balans.
Tur att inte allting går att sammanfatta på sju rader.

brutaltorsdag

Jag gillar när björkarna får små gröna löv och vallabalkongerna fylls av människor. Då känns allting jättebra och det är lätt att andas och leva.

Vi har just haft kvällsmusik-stund, och nu börjar det att bli dags att sova. Eller det är dags. Should I stay or should I go? har redan spelats och då är det ganska mycket kväll och godnatt.

And in my best behaviour I am really just like him

Jag är död. Min kropp är död. Brallan spurtade i bruxbacken. Sen fick man inte tävla hem. Det var ganska skönt för jag var trött. Alla var trötta. Jag är fortfarande trött fast det känns bättre nu när jag mysfikat med fällman, fopp och beata. Imorgon är jag ledig och de andra gör nationella i matte b. Hoppas det går bra för dem. Heja, heja!

Har cykelpoliserna som bakgrund på min dator, för alla som kommer ihåg den tv-seren som gick förut. Någon sympatisk människa har satt den bakgrunden åt mig. Vet inte varför. Jag ser det som ett tecken. Pacific Blue hette tv-serien!

Det är bra att vara stark i uppförsbackarna. Här i övik finns det många.

Mina cykelförebilder:
http://www.youtube.com/watch?v=h2brDsO-PBU

nobody and somebody and everybody

i en coop-påse.

What have you done Carol?!

Det är tydligt att Carol har varit på Valla några gånger här på sista tiden eftersom att hon uppenbarligen har dragit med sig varvet-spindlar hit. Ohyra skulle man kunna sammanfatta de små varelserna som spunnit nät under min fönsterbräda. Inget man vanligen hittar i mitt rum, som är i ett behov av städning, därav pågående städning och dammtorkning under och på fönsterbrädor. Inte för att jag är någon spindelhatare eller har spindelfobi, utan mer för att Carol borde hålla koll på sina kryp. De hör inte hemma här. För att understryka min icke-spindel-fobi så kan jag berätta att jag faktiskt räddade en tjej från en gigantisk spindel förra hösten. Det var på skolan då vi hade någon räddningstjänst dag, eller vad det heter. Iaf så fick vi öva oss på att rädda medvetslösa personer och lägga dem i stabilt sidoläge. Just som jag och några i min klass skulle vända på tjejen (en från teater-estet som spelade medvetslös) så ser jag hur en stor spindel kryper fram och in i tjejens hår! Hon är ju medvetslös så jag förstår att jag måste ingripa och agerar hjältemodigt och tar spindeln i handen (!) samtidigt som jag säger, lagom lugnt: det är värsta spindeln i hennes hår. Den medvetslösa vaknar och hoppar upp ganska fort, och jag har räddat ett liv. Spindeln minns jag inte vart jag satte. Antar att jag släppte ner den på golvet igen, för den var som sagt gigantisk och hade långa ben. Inget jag vill hålla i handen länge än nödvändigt. En lärorik och lyckad dag måste jag säga. Väntar fortfarande på bragdguldet. Och på att Carol ska komma hit och hämta sina små vänner.