Det är glädje och lättnad

YES!

en tidig myndighetsförklaring

Shit jag vet inte vad som hände. Först var hon här och där och överallt. Nu är hon ingenstans. Jag letar och letar, men hon är borta. Om några minuter kanske det är försent och då kanske hon är borta för alltid. Det får inte hända! Det kan jag inte tillåta.

Om någon ser en bortsprungen barndom kan de gärna återlämna den till vederbörande.

Det är illa att ha ångest över att fylla arton. Herre gud.

en axelryckning

Det var snö, is och slask på vägen nere vid vattnet och jag var glad att få gå just där, för snart är det borta alltihop. Hundbajset hade tinat fram och samtidigt som jag höll mig upprätt i snöslasken så var jag tvungen att akta så att jag inte trampade i bajs. Lite slask har ingen dött av men hundbajs luktar väldigt illa. Det är skillnaden.

Trolldeg

Ja, jag är kvar i Luleå. Mina fingrar kommer fortfarande ihåg hur man skriver på ett tangentbord även om de ibland stakar sig fram och det blir hormall istället för hotmail när jag ska logga in på bloggen. Det är sånt som händer. Jag är ensam här med mamma och evve för de två andra är ute i världen på äventyr, en i umeå och en i frankrike eller österrike, är inte helt säker. De som är hemma sover och jag är vaken. Borde jobba med the trip men orkar inte riktigt. Har ändå varit seriös idag. Mitt huvud är en klump och jag saknar övik. Tur att jag får fara dit snart. Planen var imorgon men den spricker. Bättre att vila en dag mer än för lite för jag är så trött och less på att göra saker fel och vill inte riskera hosta som aldrig ger med sig, igen. Man kan inte styra allt här i världen även om man vill. Det som händer är meningen, måste man tänka, och vara stark och bli starkare av skit, som ingen tycker om men som existerar ändå.
Jag saknar Fällman väldigt mycket, och jag saknar valla.

modet att förlora kusten ur sikte

som en dröm att plocka fram ur en dagbok någonstans. damma av ett gamalt ark i säg, a5 format, och bara studera den snirkliga handstilen som inte kan vara mina kråkfötter. det är någon annans dagbok.

Hej du det var ju ett tag sen

Idag fick jag ringa ett lite pinsamt samtal till en läkarmottagning i Luleå. Anledning: the Trip. Jag var tvungen att ta reda på hur mycket det kostade att vaccinera sig innan man åker till Indonesien och Papua Nya Guinea, och vad man borde ta för sprutor. Aj. I alla fall så ringde jag och en kvinna svarade. Jag sa att jag tänkte åka på en resa i tre månader till Indo och PNG, och ville veta blabla.. Hon lät lite osäker och sa att en sköterska skulle ringa upp mig om ett tag. Jaha, då var jag tvungen att uppge telefon nr. och namn. Fan. Efter ett tag så ringde det och jag svarade. Sköterskan lät betydligt surare än receptionisten och sa: -..och du ville veta? Jag rabblade fakta igen och väntade på svar. Hon lät bekymrad och började fråga ut mig. Det hördes tydligt på henne att hon inte tyckte det var någon bra idé för ungdomar att resa till PNG. -..och ni ska göra? Jag blev lite osäker och stammade fram ett: jag vet inte.. sen ett: hajka.. i djungeln. typ... Hon hörde inte riktigt men suckade: Jaha. vindsurfa. Här började jag fnissa lite. Hon blev mer sur: Du vet väl att Japansk-hjärnhinneinflamation härjar där borta året om? Jag bara: oj, jaha. Det låter allvarligt... Sköterskan: suck. När hade ni tänkt åka? Jag fick lite panik och bara: eeeh, det ligger lite fram i tiden. eeh. om ett halvår. typ.. Sköterskan: Du måste ta tre sprutor mot blabla och två mot blabla.. Det där är ett av världens mest malariadrabbade områden. Har du ätit malariatabletter förut? Jag: nää.. Sköterskan suckar igen och jag känner riktigt hur hon dömer mig, min erfarenhet av resor och den resa hon tror att jag ska åka på. Jag frågar snabbt om priset på de olika sprutorna, tackar sedan vänligt för informationen, och lägger på innan hon hinner fråga något mer. Typ boka tid för vaccination eller nått annat obehagligt.
Fint, tack Thomas för den här uppgiften.

Ta något ifrån mig som gör så ont

TUR att jag är optimist. I själen. Liksom jag är naturare i själen, och basketproffs. Ja, det är otroligt hur mycket som får plats i en enda människa.

Jävla förkylning, hosta och tunga känsla i min kropp. Jävla trip, bellman och swift. Jävla, bara jävla.

genom tunneln och parken, längs gatan, på bussen, porsö c, en buske och grus

tänk om jag var lite mer som carina berg.

Schteek Anja

Anja steker som vanligt. Eller ja, hon grillar. Jag sitter och fetar mig framför stefans dator, som också är tv, alltså en jävligt fet dator/tv. Mer tv egentligen. Hon skulle bli en fin hemmafru. Alltså alltså, INTE stefan eller stefans dator/tv, utan Anja. Duktig tjej det där! ojoj. Nu steker hon ännu mer. Denna gång genom att sätta på sig en fleecetröja.
Det snöar lite ute.

styrka som går att mäta i milliliter

enter, enter, enter, enter, enter, enter...

minus 55ml
ändå

nej.

Allt är lättare i solsken

I förrgår kände jag mig som Tanja Poutiainen då jag körde sönder pistarna på Dundret i det vackra vädret. Full kontroll. Nästan jämt. Jag är glad att jag slipper se mig själv när jag gör mina eleganta slalomsvängar. Men roligt är det, förutom då man lever sig in lite väl mycket i sin roll som alpin världselitåkare och är äckligt nära att köra ur pisten och ut på den mossiga och steniga fjällbranten som tinat fram. Inga rekordtider blev satta i den moddiga och blöta snön. Tanja P vann dock över en Anja P med för smala lår och lite matchvikt. Att tyngdkraften gäller i nedförsbackar är än en gång bevisat.

Fällman sa idag att det bara är typ 25% av det man säger som uppfattas rätt av omgivningen, alltså på det sättet som man menade med det man sa. Invecklat. Kan vara sant. Tankar är svåra att förklara. Samtidigt som det vi säger betyder mer för andra än vad vi tänker. Men alltså hade man kunnat säga 75% mindre och aldrig bli missförstådd? Eller hm, det håller inte. Vad tänkte jag? Ifall det är så borde även mycket av det vi skriver uppfattas fel. Eller? Jo. Men äh. Jag orkar inte tänka. Inte skriva eller säga något heller i frågan. Det här är nog lite av de 75% som inte ens den som säger/skriver saken förstår.

Jag är i stadie fyra nu och det är helt enkelt jävligt, jävligt deprimerande. Enkelt sagt. Jag kan inte alltid se det enkla, men det är faktiskt skönt ibland att slippa vara enkel. Enkelt blir lätt tråkigt och alla vet att tråkigt inte är kul.

Jossa säger att "livet är en fest". Jag är bara sjutton år och festen kanske kommer när jag blir arton och stor och fattar vad som är livet, och vad som är festen. När jag blir vuxen ska jag be någon förklara. 25% rätt är alltid bättre än 100% fel.

Bra glid på E4:an

Här är videon som en sömning filmare spelade in mitt i söndags-/måndagsnatten, då bilar körde in i bussar och trötta hockeyspelare fick vara trötta ett tag till. Obs. det går att se vad som händer på videon bara man vet vad man ska kolla efter. Sammanfattning: Det var lite halt. Jag, Renberg, testar halkan och glider över vägen i mörkret (reflexerna på den vackra ångermanlandsjackan skymtar förbi). Beggan testar också på att glida utanför hockeyrinken. Hon glider bra. Bea blir avis. Carol filmar med 8.1 megapixelkameran.

Dagen då rymmaren kom till mig för att hyra ett rum

vitt är en blandning av alla färger som smälter samman i ingenting

20 på Borgskalan

Jag fick låna ett par röda byxor av Hilda på obestämd tid. Bögiga, tyckte någon. Jag kanske är lite bög.

....punkt.er. Godnatt. Nu ska jag finally sova. Först ska jag dock ringa min storasyster. Hon säger att hon jobbar med ett skolarbete om barnprostitution, och att världen är hemsk. Usch. Hon säger att hon inte kan följa med till stugan i påsk. Fan. Men hon säger kloka saker också. Väldigt kloka saker. Storasystrar är bra att ha, alltid. De är sjukt underskattade.

Fridis

Hilda om nattens händelser: Det var en nära-dödenupplevese. Inget jag vill ta så här på nätet..

Det var lite halt, som pj skulle säga

Hotellkvinnan: Vi stekte bacon på plan två, och nu lyser brandskåpet och branddörrarna har stängts..

Nu är vi hemma. En liten trafikolycka segade ut vår redan sega bussresa hem. Som att vinna på kung keno, eller vad man säger. Det var en jävla idiot (ung kille med bil) som kraschade in i bussen när vi stannat till i den trafikkö som bildats längs vägen då det var svinhalt (!) vägunderlag. Han krockade i räcket, en bil, räcket igen och rätt in i Tages buss där vi satt, låg, sov helt oförberedda. Det hela blev ett litet äventyr för trötta vallabarn och övriga. Tur att ingen blev skadad! Inte ens idiotkillen (som vi senare fick höra just köpt bilen i stockholm och var påväg hem till lycksele. Aj, synd, faktiskt..)
Polisen kom till platsen efter ett tag. Trevligt tyckte Jossa med fler.
Polisen: är ni på en klassresa eller något?
Vi: Nej vi spelar hockey.
Polisen: jaha. har ni varit i kramfors och spelat?
Erika: Kramfors?! Nejnej, vi har varit i stockholm!
Polisen: jaha. då förstår jag.
Erka: vi vill hem..
Polisen igen, till en okänd man: är du chauffören?
Vi: Nej, han heter Tage!
Polisen: jaha. TAGE!

K.markeby beskriver olyckan: Det var en kaross-skada.
TUR att någon har koll. Vi andra var mest oroliga, men beskeded var lugnande och övertygande.

Onödig nattlig spänning dock. Jävla natt. Ryktet säger att det inte var några styckade lik som den unga mannen hade i baksätet på sin trasiga volvo, det var sommardäck. Skönt.

Grönt gräs i coop-rondellen - ännu ett säkert vårtecken

Brallan kastade en isklimp i mitt bakhuvud idag när jag och nittioTVÅorna var på väg till coop. Hon påstår att det var lite snö bara, men mitt bakhuvud säger annat. Eller sa, nu känns det inte så mycket längre. Fast jag känner för att vara långsur ett tag.

Idag har varit en bra dag. Jag har tränat. Först på idrotten; Friskis och Svettis pass. Jobbigt faktiskt. Sen Hg fys; typ bål.

Nu trodde Liina att jag sa: Jag var jättesur på mina fötter imorse.
Det sa jag inte. Det var jag inte heller.

De har öppnat Burger King här i Örnsköldsvik. Fällman, Mill och Cill har redan varit där och tjuvätit. Tror jag. De var iaf där och snokade. Har inte hunnit fråga om det smakade gott. Om de nu åt där. Jag reserverar mig. Och om någon vet, kan de ju meddela hur det verkligen låg till.

Myror - ett säkert vårtecken

Jag och Fällman har uthärdat ännu en dag i den otroligt backiga staden. Vi har suttit i en hamn i vinterlandskap, spelat klassisk hockeybandy och återfunnit gamla talanger. Vissa återfann mer talang än andra. Tillsammans med Brallan blev vi en konkurrens kraftig trio. Om man är tre räknas man som trio och även som gäng.

Dagens Aprilskämt:
Ramlösa balans, smak: persika (med vitt te och c-vitamin). Smakade: Gott. April, April! Eller? Eller?!


För video, klicka på länken nedan. Obs! Ej dålig amerikanskhumor, utan bra lulehumor:
http://johannafallman.blogspot.com/2009/04/ikvall-vann-pitea-if-sin-allsvenska.html

Ju mer böjd, desto bättre! - året var faktiskt 1998 och platsen var Uppsala.