Shit jag vet inte vad som hände. Först var hon här och där och överallt. Nu är hon ingenstans. Jag letar och letar, men hon är borta. Om några minuter kanske det är försent och då kanske hon är borta för alltid. Det får inte hända! Det kan jag inte tillåta.
Om någon ser en bortsprungen barndom kan de gärna återlämna den till vederbörande.
Det är illa att ha ångest över att fylla arton. Herre gud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Efter barndomen kommer ungdomen ju, så, så illa är det inte. Värre när man passerat 20 och helt plötsligt är vuxen, då snackar vi ångest. Hur som helst, grattis på födelsedagen!
Joyce! Att vara vuxen har inget med ålder att göra...
ångesten ligger i att det känns som att jag borde känna mig vuxen nu när jag är arton.. men du har rätt. åldern påverkar inte mycket.
Skicka en kommentar