Idag fick jag ringa ett lite pinsamt samtal till en läkarmottagning i Luleå. Anledning: the Trip. Jag var tvungen att ta reda på hur mycket det kostade att vaccinera sig innan man åker till Indonesien och Papua Nya Guinea, och vad man borde ta för sprutor. Aj. I alla fall så ringde jag och en kvinna svarade. Jag sa att jag tänkte åka på en resa i tre månader till Indo och PNG, och ville veta blabla.. Hon lät lite osäker och sa att en sköterska skulle ringa upp mig om ett tag. Jaha, då var jag tvungen att uppge telefon nr. och namn. Fan. Efter ett tag så ringde det och jag svarade. Sköterskan lät betydligt surare än receptionisten och sa: -..och du ville veta? Jag rabblade fakta igen och väntade på svar. Hon lät bekymrad och började fråga ut mig. Det hördes tydligt på henne att hon inte tyckte det var någon bra idé för ungdomar att resa till PNG. -..och ni ska göra? Jag blev lite osäker och stammade fram ett: jag vet inte.. sen ett: hajka.. i djungeln. typ... Hon hörde inte riktigt men suckade: Jaha. vindsurfa. Här började jag fnissa lite. Hon blev mer sur: Du vet väl att Japansk-hjärnhinneinflamation härjar där borta året om? Jag bara: oj, jaha. Det låter allvarligt... Sköterskan: suck. När hade ni tänkt åka? Jag fick lite panik och bara: eeeh, det ligger lite fram i tiden. eeh. om ett halvår. typ.. Sköterskan: Du måste ta tre sprutor mot blabla och två mot blabla.. Det där är ett av världens mest malariadrabbade områden. Har du ätit malariatabletter förut? Jag: nää.. Sköterskan suckar igen och jag känner riktigt hur hon dömer mig, min erfarenhet av resor och den resa hon tror att jag ska åka på. Jag frågar snabbt om priset på de olika sprutorna, tackar sedan vänligt för informationen, och lägger på innan hon hinner fråga något mer. Typ boka tid för vaccination eller nått annat obehagligt.
Fint, tack Thomas för den här uppgiften.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar