och mina händer är kalla

jag har frossa, feber och tycker allmänt synd om mig själv. därför tänkte jag blogga lite. det kanske är på tiden. allt som gör en gladare, gör en friskare och är bra. så tänkte jag. eller så vet jag att det är.

jossa har just varit och handlat åt mig, lagat mat åt mig och förtjänar fem guldstjärnor och lite till. hon har också slavat sönder med alla newbody grejer till klassen. jf förtjänar något riktigt fint nu innan hon går in i väggen.

imorgon åker fälli till luleå. blir jag inte friskare följer jag kanske med hem till mamma, pappa och evelina. men hoppas jag blir friskare. hoppas, hoppas, hoppas. inte för att det är något fel på luleå, men just nu vill jag vara här. och vara frisk.

jf är iaf snygg på bilden. en hyllning.

this is our decision to live fast and die young, we've got the vision, now let's have some fun

Spotify är ju det bästa på länge,
och snart är det jul, eller?



och ja elin, man kanske skulle haft en volleyboll att prata med ibland. Eller så skulle man åka till gävle och ha ett moget samtal med ezana. Det vore något. Det skulle jag behöva.

plast i magen

Det är så stört, att världen är så STÖRD! Alltså det är så stört, stört, stört. Eller det är inte världen, utan vi människor som är störda.
Jag ser på en dokumentär om plast och hur allt skit hamnar i haven och dödar djuren. Vad fan håller vi på med egentligen?

http://svtplay.se/v/1737478/dokument_utifran/en_ocean_av_plast?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1750819/sb,p103473,1,f,-1

eller var det kanske annika e?

"Asså gud, man är ju glad att man lever på tvåtusentalet, och inte tjugohundratalet.."

Ja, det var ju dagens marialindh. Godnatt.

uppdatering

Evelina har skrivit på whiteboard-tavlan i hallen,
Veckans debatt:
Jul i Dijon!
FÖR: Evelina, Josefin och Emelie
Emot: Anne-maj

Detta betyder att den som inte tagit ställning ännu är Anders, vilket verkar ha mindre betydelse. Spännande att se vilken sida som vinner.

Jag har börjat med högen med läxor och Malawi pm:et är först på tur. Förhoppningsvis lyckas jag skriva ihop hela skiten idag, eller iaf största delen. Dock har jag noll inspiration till mitt svenska tal och zero till mitt engelska. Det är ett problem.

en liten plan

Jag känner mig yr och när jag reser mig upp känns det ännu mer. Därför ligger jag kvar.

Fällman lovar att vi ska skratta tillsammans sen. Jag saknar henne som fan! Det är inte bra att hon är borta så mycket. Funderar på om jag kanske ska följa med på alla lands samlingar. Kanske smyga med i peter es väska eller något. Jag ska vara tyst som en mus och bara skratta ibland. Det vore något. Vi kan spela in en ny mtv cribs: peters väska edition. Det vore verkligen något! På tiden med en ny iaf. Det känner jag.

Hemma i luleå är det lugnt som det brukar vara. Evelina planerar att jag och hon ska åka till Frankrike över jul och hälsa på Emelie. Det vore också något. Kanske blir det så, kanske inte.

Imorgon ska jag ta tag i massa saker som aldrig blev.

som jesus, precis som jesus. jag förstår om du blir konfunderad nu, ulla.

det känns som att de har borrat bort för mycket. och snart är det vinter. det är då man går på vatten. som jesus. allt vore mycket lättare om man var precis som jesus också. hade fler kinder att vända. eller glutenpasta att kasta eller vallatavlor att slå sönder. ibland har man inte ens det. då får man höfta till med något. åka med ulla hem från kempis. alltid händer det något. sällan det man vill, men alltid något.

hurtigt. det kallas ångest. strax efter tog jossa refugen vid kvantum

Elin påminner: Det här var sista sommarlovsdagen någonsin.
Jag känner att det är något jag borde ha tänkt på. Tagit in. Men ibland är det skönt att det bara går fort och tar slut och börjar igen. Sista året på gymnasiet. Sen studenten. Och jag längtar inte. Det kanske kommer.

Hade gärna fått fortsätta ett tag till.

Sist vill jag bara passa på att önska Beatrice en trevlig kväll :) :) :)

Fredag 090814

Det vore verkligen bortkastat att fundera på vad jag ska göra idag eftersom att Carol har skrivit ett litet schema till mig och lämnat på mitt skrivbord. Vilodag i all ära och just därför har hon lyckats pressa in tre (!) måltider före kl 12 (eller ja, före punkten Carol kommer, och det är någon gång kring tolv då hon bokat Volvon för resten av dagen). Hur jag ska hinna med det vet jag inte. Får oroa mig för maten när jag klarat av den första punkten på listan: Bränna filmen. Går lite segt med det eftersom det visade sig att jag glömt bort hur man gör. Hehe. Men hur svårt kan de va? Nej jag får klura lite. Tror att det var något program man skulle öppna och bränna genom. Hmm..

Sen upptäckte jag en hemsk sak imorse. Mappen med låtarna som finns på den beryktade skivan Det luktar bajs, igen är spårlöst försvunnen! Jag fick nästan tårar i ögonen. Inte hittar jag dem i windows media player biblioteket heller. Usch.

MTV Cribs: (Russian) Goalie edition

Eftersom att min kära kollega och vän just nu befinner sig i Stockholm och snart i Kanada på landslagsuppdrag i vad som känns som en oändlighet, kände jag att det var dags att jag tog tag i saker och ting. Ger er därför nästa avsnitt i MTV Cribs serien. En hyllning till sporten ishockey och speciellt till er modoiter som åker över Atlanten imorgon! Ni är redan saknade. Kör hårt och kom hem sen!

En oupptäckt talang står för första gången någonsin i mål! Stort. Helt okej om jag får säga det själv. Karriärbyte?

Esmeralda Jr och köttätaren Johanna

När wizardtennis utvecklas och blir wimbledon är det ingen som filmar! Dåligt. Gillar kön som blev utanför planen på skogsvallen. Trogna fans mest troligt. Förstår varför alla ville veta hur länge vi spelat. En timme och så bra spel måste ha gjort dem imponerade! Dock kan oskärpa i handleden ställa till det. Allt handlar om att fokusera och röra på fötterna. Som i alla racketsporter. Tennis, badminton, squash, pingis, lacrosse..? Eller hur var det nu..

Har just sett en sjukt rolig film! En klass för sig helt klart. Handlingen: en garderobs människa visar upp inte bara sitt boende utan hela sitt liv. Den lilla publik som fått ta del av denna film tackar så mycket. Och ja, sen har vi ju spelat in ett till avsnitt av mtv cribs också. Det blev kanske lite väl avklätt, men ah. Inte i klass med garderobsfilmen, men ändå.

Kan erkänna att jag saknar mitt jobb på hockeyskolan lite redan. Det blir sjukt lugnt efter en vecka med barnen och ispassen. Skönt fast tråkigt. Roligast var när min praoelev var på besök. Seriös tjej. Ett välbehövligt stöd.

Vill även passa på att säga grattis till Carol som äntligen fått respons för sin konst. En tolvåring blir imponerad. Alltid något. En tolvåring kallar Fällman för sengångare, hm. Kan du ta på dig det?

En spindel på en vägg i en Hiss

Det är våra val som visar vem vi är.

Wizardtennis

men jag har lärt mig vad som är bättre och vad som är sämre

Drack nyss ett glas lulevatten. Det betyder att jag är hemhemma och allt gick bra i Frankrike. Inga brutna ben eller borttappade föräldrar. Inte någon röd och brännande bränna heller. Tacka vet jag solskyddsfaktorsmörja. Helt perfekt. Det fanns äkta cykelpoliser där nere också. Pluspoäng! Värmen, havet, solen och alla båtarna gör att jag kan sammanfatta hela skiten med ett ord: Stekigt! Sjökaptensdrömmar kan inte annat än svalla när man står med det salta medelhavsvattnet upp till hakan. Sjukt fint. Inte en enda mygga. Tänk Sverige utan alla blodsugare som förstör sommaridyllen. Det hade varit en riktig dröm. Typ paradiset. Vad är palmer och vinodlingar mot tall, gran och blåbär?

Hilda H

Med vita Ledinbyxor

Det regnar i övik och jag sjöng falskt på hela Den blomstertid nu kommer. Mitt golfspel i veckan blev soarkspel. Fällman har farit hem och jag kommer inte att träffa henne på alldeles för länge, då jag ska till Frankrike och hon till Skåne. ALLA vallabor har typ farit hem. Jag, Bralls och Värmis håller dock ställningarna ett tag till. Iaf ett dygn. På lördag far Hilda och lämnar oss i ett stort tomrum som inte går att fylla. Carol är deppig för typ samma saker som jag redan nämnt. Plus en till sak. Jag nämner inget här. Vi spottar på dem.

Dagens höjdpunkt var tanten som trodde att vi vinkade till henne och att Linkans: Vill ni åka med?! Var riktat till henne och hon började gå mot bilen, överlycklig och med armarna viftandes. Linkan fick panik och körde längre fram. Dem vi ropade och vinkade till var Bralls och Värmis som gick bakom tanten. Stackars tanten som just börjat hoppas på ungdomars vänlighet och lyssna på tilltalet Ni istället för du. Men det var sådär lagom pinsamt och kul.

Hilda, flytta inte! Hur ska livet se ut nu liksom? Hur ska väly och övik bli det samma igen? Det kommer inte att bli det. Jag kommer att gråta imorgon, det känner jag på mig. Till och med Carol kommer att gråta. Då är det illa.

Det är ingen lagspelare, det är Jonkarjoyce

Tränade hårdast och mest men blev aldrig bäst. Hon hade allt utom talangen. Jonkarjoyce; en artist. Huvudattraktion och ständigt ett trix före alla andra... Mycket kan sägas om stjärnan som måste diska på glimmer för att komma ner på jorden lite, och ständigt övar nya trix och jonkarknep. Ingen har tråkigt då Jonkarjoyce uppträder. Ingen glömmer en stjärna. Så är det bara. Jonkarjoyce är mer än bara ett smeknamn. Mer än en affisch. Oändligt mycket mer än en talang. Det finns nog inte ord nog kvar att beskriva det obeskrivbara. Jonkarjoyce är något man måste uppleva..

Hela Sveriges befolkning och halva EU borde ha röstat på Kajsa i Europaparlamentsvalet. Kajsa, fotbollstalang och föredetta stjärna i Bergsbyn, vars ordspråk lyder: "Man måste inte vara full för att göra misstag." samt; "Vi har stolparna med oss!" har rutinen och talangen och besitter kunskap från tidigt 40-tal. Den enda rätta kryssrösten egentligen. Sverige är bevisligen inte moget för något så stort ännu.

Ledstjärnor

Nu sitter jag här och väntar på att någon (helst Annika E) ska komma med en 10 ampères säkring så att jag kan få lite takbelysning i min lägenhet igen. Tillsdess får korridoren våningen över mig skina ner med sitt klara ljus på mig, och min Bredbyns Åkeri pennlampa får lysa vägen där 92or har mörklagt.

Beabajs.

För att maj var bra

En premiär utöver det vanliga ägde rum idag kl 09.30 på Skyttis IP. Jag spelade min första elvamanna match någonsin! Alla som följt min fantastiskt framgångsrika fotbollskarriär vet att den började lyckligt där någongång våren -97 och slutade lika fint bara något år senare, då jag tyckte fotboll var tråkigt och mitt lag (Gamla Upsala SK) var dåligt.. Jag bytte fotbollen mot innebandy och senare hockey. Det blev aldrig mer än "svärm"-fotboll för min del. Fram till nu alltså. Visst har jag spelat fotboll fler gånger i mitt liv, men aldrig en match med riktigt domare och där jag faktiskt fått en position tilldelad; yttermitttfältare, den position där man mest troligt gör minst skada. Haha. Om matchen kan sägas att fotbollsgym var motståndet och att de vann med 2-0, men att vi var jävligt bra och det blev absolut inte utklassning eller något sådant. Deras junislandslags scorade och vi lyckades inte sätta någon boll. Det var helt klart roligt hur som helst. Revansch nästa år? Kanske får jag låna Carols fotbollskor igen, trots att jag inte levde upp till ägarens förväntningar på ett färgatkort eller nickmål.


Nu hejar jag på Fällman!

Barnvisor med emmanordin

Josefin

Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin. Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin, symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Hon hade dock en fästman som hette Jonatan, Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan.Och han var inte fager men hon var likadan, likadan dan dan, lika lika likadan.

Han ägde en skuta som uppå böljan for, böljan for for for, böljan böljan böljan for. Den hade han fått ärva av sin gamla mor,gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.

Han skrivade ett brev till sin kära Josefin, Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin. Och bjöd uppå skutan med hennes symaskin,symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Och när de hade seglat uppå den blåa sjö, blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö. De stötte mot en klippa invid den gröna ö,gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.

Och Jonatan han sade - Jag tror vi sitter fast,sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast.Jag tror vi måste slänga en del av vår ballast, vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.

Så slängde han ballasten, och det var symaskin,symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.Och efter det så slängde han sin kära Josefin,Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.

Nu går han där och sörjer sin kära Josefin, Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.Som sitter där på havets djup och trampar symaskin, symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

.......

Haha. Det här var min absoluta hatvisa när jag var liten. Undra varför. Vackert namn. Mindre rolig berättelse.

Flygande serve

Vi har kommit hem och färgen på hyn är röd/rosa. Iaf om man heter Brallan eller Carol. Vi har stekt på Fridis hela dagen. Det har varit skönt! Det är otroligt hur mycket vi gjort på en dag. Och hur lite på samma gång.

Fredag var också en fin dag. Tennis, mys och kickboxning. Det är nog inte så mycket mer som behöver sägas om träningen i fredags än det som redan är sagt. Kanske att äkta thaiboxare knäar ganska hårt, och sparkar hårdast med vänsterben. De kan även vara riktigt jävla stekiga. Och kanske kallar alla dem för Cissi.

Bajs till den som ansvarar för tvättstugan på valla och inte orkar laga tvättmaskinerna. Lite svårt att tvätta när båda maskinerna är trasiga, samtidigt!

Att fylla igen gropar

Det är farligt att sparka på saker när man blir lite frustrerad över någon skit sak, som att ens osmidighet river en häck. Anledningar att få ont finns ändå i tillräcklig mängd. De behöver man inte söka upp själv. Väldigt dumt, som Carol sa. Jag vet. Förlåt häck, och förlåt mina svullna tår.

Och som ett steg i min personliga utveckling valde jag att vara med på friluftsdagen igår. Det innebar vandring. Lätt, kanske mysigt till och med, tänkte jag. Har jag sagt att jag inte tänker helt hundra alltid? Med blöta fötter och sand i håret kom jag hem. Trött och förjävligt less på att gå. Inte för att det var helt värdelöst. Det var ändå fint där vi var och gick, även om det mesta man såg var en stig med stenar, rötter och myror. Och emmanordins svarta träningsskor.

För människor med bra humor finns en liten samling på Fällmans vägg med Din Byxdress, Mycket te och höhöhö. Väldigt värt att inte missa. Kom på det bara så här på tal om fårtatueringar. Eller Tjip. Eller sheep.

Får man låna gummistövlar av skolan?

Vissa frågor måste bara ställas.

Jag ligger hemhemma i den omtalade bäddsoffan och undrar vad som händer med världen. På valla är det fest, men jag har hört att det inte var kanon, utan mer; okända nittiotvåor, typ. Fällman och jag åkte hemhem med k-bussen som var väldigt trevlig just idag. Kajsa åkte med samma buss!

Jag undrar varför det är så skönt att bara klippa saker ibland. Destruktivitet är underskattat. VT är underskattat. Känslan av att behöva kämpa för att ha kontroll över sina egna tankar och sin egen kropp är farligt spännande. Som en yrsel och ett pirr. Darriga ben. En klump mellan naveln och ryggraden. Bättre att sitta. Bålen ska vara spänd, som granit. Då går allting bra. Man vet ju vad som händer annars och man vet att man skulle ångra sig. Ja, verkligen. Shit. Tur att man är i balans.
Tur att inte allting går att sammanfatta på sju rader.

brutaltorsdag

Jag gillar när björkarna får små gröna löv och vallabalkongerna fylls av människor. Då känns allting jättebra och det är lätt att andas och leva.

Vi har just haft kvällsmusik-stund, och nu börjar det att bli dags att sova. Eller det är dags. Should I stay or should I go? har redan spelats och då är det ganska mycket kväll och godnatt.

And in my best behaviour I am really just like him

Jag är död. Min kropp är död. Brallan spurtade i bruxbacken. Sen fick man inte tävla hem. Det var ganska skönt för jag var trött. Alla var trötta. Jag är fortfarande trött fast det känns bättre nu när jag mysfikat med fällman, fopp och beata. Imorgon är jag ledig och de andra gör nationella i matte b. Hoppas det går bra för dem. Heja, heja!

Har cykelpoliserna som bakgrund på min dator, för alla som kommer ihåg den tv-seren som gick förut. Någon sympatisk människa har satt den bakgrunden åt mig. Vet inte varför. Jag ser det som ett tecken. Pacific Blue hette tv-serien!

Det är bra att vara stark i uppförsbackarna. Här i övik finns det många.

Mina cykelförebilder:
http://www.youtube.com/watch?v=h2brDsO-PBU

nobody and somebody and everybody

i en coop-påse.

What have you done Carol?!

Det är tydligt att Carol har varit på Valla några gånger här på sista tiden eftersom att hon uppenbarligen har dragit med sig varvet-spindlar hit. Ohyra skulle man kunna sammanfatta de små varelserna som spunnit nät under min fönsterbräda. Inget man vanligen hittar i mitt rum, som är i ett behov av städning, därav pågående städning och dammtorkning under och på fönsterbrädor. Inte för att jag är någon spindelhatare eller har spindelfobi, utan mer för att Carol borde hålla koll på sina kryp. De hör inte hemma här. För att understryka min icke-spindel-fobi så kan jag berätta att jag faktiskt räddade en tjej från en gigantisk spindel förra hösten. Det var på skolan då vi hade någon räddningstjänst dag, eller vad det heter. Iaf så fick vi öva oss på att rädda medvetslösa personer och lägga dem i stabilt sidoläge. Just som jag och några i min klass skulle vända på tjejen (en från teater-estet som spelade medvetslös) så ser jag hur en stor spindel kryper fram och in i tjejens hår! Hon är ju medvetslös så jag förstår att jag måste ingripa och agerar hjältemodigt och tar spindeln i handen (!) samtidigt som jag säger, lagom lugnt: det är värsta spindeln i hennes hår. Den medvetslösa vaknar och hoppar upp ganska fort, och jag har räddat ett liv. Spindeln minns jag inte vart jag satte. Antar att jag släppte ner den på golvet igen, för den var som sagt gigantisk och hade långa ben. Inget jag vill hålla i handen länge än nödvändigt. En lärorik och lyckad dag måste jag säga. Väntar fortfarande på bragdguldet. Och på att Carol ska komma hit och hämta sina små vänner.

Det är glädje och lättnad

YES!

en tidig myndighetsförklaring

Shit jag vet inte vad som hände. Först var hon här och där och överallt. Nu är hon ingenstans. Jag letar och letar, men hon är borta. Om några minuter kanske det är försent och då kanske hon är borta för alltid. Det får inte hända! Det kan jag inte tillåta.

Om någon ser en bortsprungen barndom kan de gärna återlämna den till vederbörande.

Det är illa att ha ångest över att fylla arton. Herre gud.

en axelryckning

Det var snö, is och slask på vägen nere vid vattnet och jag var glad att få gå just där, för snart är det borta alltihop. Hundbajset hade tinat fram och samtidigt som jag höll mig upprätt i snöslasken så var jag tvungen att akta så att jag inte trampade i bajs. Lite slask har ingen dött av men hundbajs luktar väldigt illa. Det är skillnaden.

Trolldeg

Ja, jag är kvar i Luleå. Mina fingrar kommer fortfarande ihåg hur man skriver på ett tangentbord även om de ibland stakar sig fram och det blir hormall istället för hotmail när jag ska logga in på bloggen. Det är sånt som händer. Jag är ensam här med mamma och evve för de två andra är ute i världen på äventyr, en i umeå och en i frankrike eller österrike, är inte helt säker. De som är hemma sover och jag är vaken. Borde jobba med the trip men orkar inte riktigt. Har ändå varit seriös idag. Mitt huvud är en klump och jag saknar övik. Tur att jag får fara dit snart. Planen var imorgon men den spricker. Bättre att vila en dag mer än för lite för jag är så trött och less på att göra saker fel och vill inte riskera hosta som aldrig ger med sig, igen. Man kan inte styra allt här i världen även om man vill. Det som händer är meningen, måste man tänka, och vara stark och bli starkare av skit, som ingen tycker om men som existerar ändå.
Jag saknar Fällman väldigt mycket, och jag saknar valla.

modet att förlora kusten ur sikte

som en dröm att plocka fram ur en dagbok någonstans. damma av ett gamalt ark i säg, a5 format, och bara studera den snirkliga handstilen som inte kan vara mina kråkfötter. det är någon annans dagbok.

Hej du det var ju ett tag sen

Idag fick jag ringa ett lite pinsamt samtal till en läkarmottagning i Luleå. Anledning: the Trip. Jag var tvungen att ta reda på hur mycket det kostade att vaccinera sig innan man åker till Indonesien och Papua Nya Guinea, och vad man borde ta för sprutor. Aj. I alla fall så ringde jag och en kvinna svarade. Jag sa att jag tänkte åka på en resa i tre månader till Indo och PNG, och ville veta blabla.. Hon lät lite osäker och sa att en sköterska skulle ringa upp mig om ett tag. Jaha, då var jag tvungen att uppge telefon nr. och namn. Fan. Efter ett tag så ringde det och jag svarade. Sköterskan lät betydligt surare än receptionisten och sa: -..och du ville veta? Jag rabblade fakta igen och väntade på svar. Hon lät bekymrad och började fråga ut mig. Det hördes tydligt på henne att hon inte tyckte det var någon bra idé för ungdomar att resa till PNG. -..och ni ska göra? Jag blev lite osäker och stammade fram ett: jag vet inte.. sen ett: hajka.. i djungeln. typ... Hon hörde inte riktigt men suckade: Jaha. vindsurfa. Här började jag fnissa lite. Hon blev mer sur: Du vet väl att Japansk-hjärnhinneinflamation härjar där borta året om? Jag bara: oj, jaha. Det låter allvarligt... Sköterskan: suck. När hade ni tänkt åka? Jag fick lite panik och bara: eeeh, det ligger lite fram i tiden. eeh. om ett halvår. typ.. Sköterskan: Du måste ta tre sprutor mot blabla och två mot blabla.. Det där är ett av världens mest malariadrabbade områden. Har du ätit malariatabletter förut? Jag: nää.. Sköterskan suckar igen och jag känner riktigt hur hon dömer mig, min erfarenhet av resor och den resa hon tror att jag ska åka på. Jag frågar snabbt om priset på de olika sprutorna, tackar sedan vänligt för informationen, och lägger på innan hon hinner fråga något mer. Typ boka tid för vaccination eller nått annat obehagligt.
Fint, tack Thomas för den här uppgiften.

Ta något ifrån mig som gör så ont

TUR att jag är optimist. I själen. Liksom jag är naturare i själen, och basketproffs. Ja, det är otroligt hur mycket som får plats i en enda människa.

Jävla förkylning, hosta och tunga känsla i min kropp. Jävla trip, bellman och swift. Jävla, bara jävla.

genom tunneln och parken, längs gatan, på bussen, porsö c, en buske och grus

tänk om jag var lite mer som carina berg.

Schteek Anja

Anja steker som vanligt. Eller ja, hon grillar. Jag sitter och fetar mig framför stefans dator, som också är tv, alltså en jävligt fet dator/tv. Mer tv egentligen. Hon skulle bli en fin hemmafru. Alltså alltså, INTE stefan eller stefans dator/tv, utan Anja. Duktig tjej det där! ojoj. Nu steker hon ännu mer. Denna gång genom att sätta på sig en fleecetröja.
Det snöar lite ute.

styrka som går att mäta i milliliter

enter, enter, enter, enter, enter, enter...

minus 55ml
ändå

nej.

Allt är lättare i solsken

I förrgår kände jag mig som Tanja Poutiainen då jag körde sönder pistarna på Dundret i det vackra vädret. Full kontroll. Nästan jämt. Jag är glad att jag slipper se mig själv när jag gör mina eleganta slalomsvängar. Men roligt är det, förutom då man lever sig in lite väl mycket i sin roll som alpin världselitåkare och är äckligt nära att köra ur pisten och ut på den mossiga och steniga fjällbranten som tinat fram. Inga rekordtider blev satta i den moddiga och blöta snön. Tanja P vann dock över en Anja P med för smala lår och lite matchvikt. Att tyngdkraften gäller i nedförsbackar är än en gång bevisat.

Fällman sa idag att det bara är typ 25% av det man säger som uppfattas rätt av omgivningen, alltså på det sättet som man menade med det man sa. Invecklat. Kan vara sant. Tankar är svåra att förklara. Samtidigt som det vi säger betyder mer för andra än vad vi tänker. Men alltså hade man kunnat säga 75% mindre och aldrig bli missförstådd? Eller hm, det håller inte. Vad tänkte jag? Ifall det är så borde även mycket av det vi skriver uppfattas fel. Eller? Jo. Men äh. Jag orkar inte tänka. Inte skriva eller säga något heller i frågan. Det här är nog lite av de 75% som inte ens den som säger/skriver saken förstår.

Jag är i stadie fyra nu och det är helt enkelt jävligt, jävligt deprimerande. Enkelt sagt. Jag kan inte alltid se det enkla, men det är faktiskt skönt ibland att slippa vara enkel. Enkelt blir lätt tråkigt och alla vet att tråkigt inte är kul.

Jossa säger att "livet är en fest". Jag är bara sjutton år och festen kanske kommer när jag blir arton och stor och fattar vad som är livet, och vad som är festen. När jag blir vuxen ska jag be någon förklara. 25% rätt är alltid bättre än 100% fel.

Bra glid på E4:an

Här är videon som en sömning filmare spelade in mitt i söndags-/måndagsnatten, då bilar körde in i bussar och trötta hockeyspelare fick vara trötta ett tag till. Obs. det går att se vad som händer på videon bara man vet vad man ska kolla efter. Sammanfattning: Det var lite halt. Jag, Renberg, testar halkan och glider över vägen i mörkret (reflexerna på den vackra ångermanlandsjackan skymtar förbi). Beggan testar också på att glida utanför hockeyrinken. Hon glider bra. Bea blir avis. Carol filmar med 8.1 megapixelkameran.

Dagen då rymmaren kom till mig för att hyra ett rum

vitt är en blandning av alla färger som smälter samman i ingenting

20 på Borgskalan

Jag fick låna ett par röda byxor av Hilda på obestämd tid. Bögiga, tyckte någon. Jag kanske är lite bög.

....punkt.er. Godnatt. Nu ska jag finally sova. Först ska jag dock ringa min storasyster. Hon säger att hon jobbar med ett skolarbete om barnprostitution, och att världen är hemsk. Usch. Hon säger att hon inte kan följa med till stugan i påsk. Fan. Men hon säger kloka saker också. Väldigt kloka saker. Storasystrar är bra att ha, alltid. De är sjukt underskattade.

Fridis

Hilda om nattens händelser: Det var en nära-dödenupplevese. Inget jag vill ta så här på nätet..

Det var lite halt, som pj skulle säga

Hotellkvinnan: Vi stekte bacon på plan två, och nu lyser brandskåpet och branddörrarna har stängts..

Nu är vi hemma. En liten trafikolycka segade ut vår redan sega bussresa hem. Som att vinna på kung keno, eller vad man säger. Det var en jävla idiot (ung kille med bil) som kraschade in i bussen när vi stannat till i den trafikkö som bildats längs vägen då det var svinhalt (!) vägunderlag. Han krockade i räcket, en bil, räcket igen och rätt in i Tages buss där vi satt, låg, sov helt oförberedda. Det hela blev ett litet äventyr för trötta vallabarn och övriga. Tur att ingen blev skadad! Inte ens idiotkillen (som vi senare fick höra just köpt bilen i stockholm och var påväg hem till lycksele. Aj, synd, faktiskt..)
Polisen kom till platsen efter ett tag. Trevligt tyckte Jossa med fler.
Polisen: är ni på en klassresa eller något?
Vi: Nej vi spelar hockey.
Polisen: jaha. har ni varit i kramfors och spelat?
Erika: Kramfors?! Nejnej, vi har varit i stockholm!
Polisen: jaha. då förstår jag.
Erka: vi vill hem..
Polisen igen, till en okänd man: är du chauffören?
Vi: Nej, han heter Tage!
Polisen: jaha. TAGE!

K.markeby beskriver olyckan: Det var en kaross-skada.
TUR att någon har koll. Vi andra var mest oroliga, men beskeded var lugnande och övertygande.

Onödig nattlig spänning dock. Jävla natt. Ryktet säger att det inte var några styckade lik som den unga mannen hade i baksätet på sin trasiga volvo, det var sommardäck. Skönt.

Grönt gräs i coop-rondellen - ännu ett säkert vårtecken

Brallan kastade en isklimp i mitt bakhuvud idag när jag och nittioTVÅorna var på väg till coop. Hon påstår att det var lite snö bara, men mitt bakhuvud säger annat. Eller sa, nu känns det inte så mycket längre. Fast jag känner för att vara långsur ett tag.

Idag har varit en bra dag. Jag har tränat. Först på idrotten; Friskis och Svettis pass. Jobbigt faktiskt. Sen Hg fys; typ bål.

Nu trodde Liina att jag sa: Jag var jättesur på mina fötter imorse.
Det sa jag inte. Det var jag inte heller.

De har öppnat Burger King här i Örnsköldsvik. Fällman, Mill och Cill har redan varit där och tjuvätit. Tror jag. De var iaf där och snokade. Har inte hunnit fråga om det smakade gott. Om de nu åt där. Jag reserverar mig. Och om någon vet, kan de ju meddela hur det verkligen låg till.

Myror - ett säkert vårtecken

Jag och Fällman har uthärdat ännu en dag i den otroligt backiga staden. Vi har suttit i en hamn i vinterlandskap, spelat klassisk hockeybandy och återfunnit gamla talanger. Vissa återfann mer talang än andra. Tillsammans med Brallan blev vi en konkurrens kraftig trio. Om man är tre räknas man som trio och även som gäng.

Dagens Aprilskämt:
Ramlösa balans, smak: persika (med vitt te och c-vitamin). Smakade: Gott. April, April! Eller? Eller?!


För video, klicka på länken nedan. Obs! Ej dålig amerikanskhumor, utan bra lulehumor:
http://johannafallman.blogspot.com/2009/04/ikvall-vann-pitea-if-sin-allsvenska.html

Ju mer böjd, desto bättre! - året var faktiskt 1998 och platsen var Uppsala.

Från 450kr. Ej prutbart.

Det är mycket som ska göras när man blir vuxen. Mycket man kan göra. Typ bestämma om man vill donera sina organ när man dör och så får man lämna blod om man känner för det. Det är inte så smart att lämna blod när man spelar hockey mitt under säsongen (kom jag, Carol och Fällman fram till) men när man har en vilodag kanske det går. Eller typ på sommaren någon gång. Tur att jag har några veckor på mig att fundera hur jag ska göra med allt.

Jävligt dåligt att vi inte spelade in en film igår. Brallans lilla simtur och besöket på Lidl var värda att dokumentera. Ändå så är saker roligast när de händer i det verkliga livet och precis då de händer. Alla våra planer för att bota plötslig tristess var inte lika mogna som att åka buss en hållplats och besöka fyra matvaruaffärer inom loppet av drygt en timme.

billigt. nu extrapris! se rubrik.

Listor över saker som borde göras och övervägas och inte går att ignorera

Inte måndag; fredag. Fika på coop. Fridis. Chips. Michael Moore. Little miss sunshine. Sova. Vakna. Äta. Se hockey. Skrika i falsett. Vara glad. Se mitt lag vinna. Vara glad ett tag till. Dunka 60-tals musik i Maggans bil. Äta. Prata. Tänka. Vara less.

Idag orkar jag inte skriva hela meningar eller utveckla saker.

Message from a soon gone

Att ta tag i sitt liv kan innebära många saker. En del tar tag i saker genom att förbättra dem. Andra gör saker sämre. En tredje grupp överpresterar. En fjärde överväger, men gör det aldrig. En femte planerar sönder sin tillvaro.. Jag tar tag i mitt liv genom att låta det vara och gå den väg som verkar bäst. Kanske inte alltid smidigast eller mest väl tajmad, men ändå, helt duglig.
Ingen gör rätt, alla gör fel?

Nu, snart: Buss i fem timmar och femtio minuter.
Känsla: ... .
Sen: Ö-vik!


hej. hejdå. jag saknar dig redan.

Livsåskådning

"..det är viktigare att människor möter varandra och allt levande med godhet och omtanke.."



Ja, precis. Varför kom andra ord, begrepp och regler in i bilden?

Något fluffigt och färgat på markhöjd

Det känns som kallt idag.

but yet, in the end, all they look for is love

Jag drömde om en papegoja som rökte cigaretter och om en pojke som körde minibuss och ville ha min autograf. Han kanske var sju år gammal. Och jag drömmer om konstiga saker.

Det är nästan lite farligt att spendera för mycket tid riktigt nära någon. Tillslut vet man inte vems mage det är som låter och vart gränsen går mellan ord och tankar. Ändå önskar jag att jag fick göra det mer ihållande än bara en vecka eller ett par dagar i taget. Det är jobbigt, but still, så jävla värt. Inget jag skulle byta ut mot någonting annat faktiskt.

Usch, usch, usch. Äckel, äckel, äckel. Fast idag är jag frisk. Väldigt frisk.

Är i Luleå ännu på grund av usch-iga orsaker, men planerar att fara söderut igen snart. Typ imorgon eller övermorgon. Hörde av jf och carol att IC-modevisningsgrejen inte går så bra. Det är tråkigt. Affischerna och biljetternas utseende borde det inte klagas på iaf!

När jag inte är där

Dagar är lägre än nätter, för på nätterna sover man, oftast. Ibland är dagarna korta, ibland jättelånga. MUNGA dagar är långa. Mer tröttsamma dagar får man leta efter. Finare tal får man också leta efter. Har lust att återge de gyllene ögonblicken här, men är lite för less för att orka. Japan fegade ur, blev snåla och röstade för en mindre rättvis värld. Vem är förvånad?
Torsdagar kan också vara långa även om det inte är MUNGA dag och man dessutom har sitt nyfunna favoritämne på morgonen. Före lunch lektioner är helt värdelösa. Alla väntar ändå bara på att det ska bli lunch. Sista lektioner är också värdelösa. Alla väntar på att få gå hem. Det finns nog inga optimala förhållanden för lektioner någonsin.

Sant är att Sailor Moon har ett vädigt ojapansk utseende. Skulle nästan påstå att jag är en mer trovärdig japan än henne. Fällman håller säkert med. Funderar på att använda min lilla land/namnskylt lite oftare, för att verkligen understryka att det finns ett potentellt östasiatisk ursprung i typ alla människor.
Josefin Nilsson, Japan.
Ja, why not?

Bli frisk min lilla lillasyster!

Sailor Moon

Om tretton timmar ska jag stå och hålla ett tal i stadshuset inför ett antal elever och ett lite mindre antal lärare. Kul. Jag längtar. Som krydda på det hela ska jag föreställa en japan, och när den enda japan jag kommer att tänka på är Sailor Moon, en liten tecknad mangafigur, känns det hela mycket lovande. Funderar på att låta soundtracket till den spännande tecknade tv-serien spela i bakgrunden när jag håller mitt vackra anförande. Funderar också på hur jag ska lyckas fixa de långa blonda tofsarna, den smala midjan, de stora ögonen och de pushade brösten. Outfiten har jag däremot under kontroll.

Sailor Moon min vääään..

En liten glädjetår

Såg att Carol har börjat skriva blogg igen! Väldigt, väldigt trevligt tycker jag. Att hon skrivit om ärtan ger även det högsta betyg! Och på tal om betyg, har jag gjort de där 51 naturkunskaps frågorna nu. Bättre sent än aldrig. Gäller generellt det mesta.

Den lilla detaljen med trånande ögon

Mina föregående dagar har handlat om Ärtor och om Colbis. Kära lilla Colbis, vars blick inte skyr några hinder, eller någon tvåsamhet i världen tycks stoppa. Det är tragiskt men nästan så tragiskt att det blir vackert, om man tänker på det tillräckligt länge. Om inte annat så blir det komiskt, kul, men samtidigt synd om den lilla. Tur att det finns folk i behov av sånna som Colbis. Det finns lägenheter som inte klarar sig utan nattskift och dagsskift och helst hela dagen service. Tror att jag ska skicka ett anonymt tips till det lilla livet. En lägenhet i Luleå kan behöva en lätt uppiffning efter ett alltför slött besök. Jag är nästan skyldig Colbis den lilla tjänsten. Inte för att någon eller något verkar vara ett hinder i två små stirrande colbiögon..

Igår blev jag förbannad då modernteknik svek mig, igen(!), och lämnade mig utan kontakt med omvärlden någonstans mellan Skell och Umeå. Det är alltid lika spännande med saker som fungerar dåligt, men nu snart ska det bli ändring på det. Här ska investeras i ny, och förhoppningsvis, mer hållbar modernteknik!

Idag var livet tillbaka där det planade ut för ett tag sedan. Jag saknar redan det som inte är vardag. Det jag har med dig.

Även om det oftast är tungt, så var denna vardagliga skoldag ändå ingen riktig besvikelse. Vem kan klaga då man i vanlig ordning ser favoriten nummer ärt på skolan, och inte bara en gång, utan flera gånger på samma dag?! Jag vet inte hur hon gör det, men hon lyckas verkligen fånga blickarna när hon nöjt och långsamt banar sin väg genom skolbyggnaden. Likt en kunglighet som strosar runt i sitt praktfulla slott. Eller som en otroligt nöjd vanlig ärta helt enkelt. Ganska oslagbart så hör det ändå alltid till höjdpunkterna på skoldagen! Fällman måste vara ledsen nu när hon missar alla dessa höjdpunkter för ett tag fram över. Ska försöka att återge de gyllene ögonblicken så bra som möjligt..

Evelina

Den här otroligt söta lilla flickan är på besök i Övik. Även om bilden är ett par år gammal (hon är ju trots allt rätt så stor nu den söta lilla lillasystern) så kan jag inte låta bli att retas och lägga ut den. Det är sånt storasystrar gör. Jag har lärt mig det av min egen. Hon som förövrigt for till Frankrike igen idag, och kommer hem först om några veckor.

Just nu väntar jag på att det lilla livet ska bli klar med frukost, dusch, på klädning och allt annat morgonfix som hon är otrooooligt seg med. När hon är klar tänkte vi nämligen fara ner en sväng på stan och kolla runt lite. Evelina måste få se lite av världen utanför storstadsidyllen i Luleå. Det är inte mer än rätt.

Som ett brev på posten

Ibland blir man bara glad över att Sveriges post service fungerar så bra som den gör. När jag var liten funderade jag på hur det egentligen gick till när man skickade ett brev fram till att det damp ner i någons brevlåda. Det vet jag iofs inte exakt nu heller, men att det fungerar, vet jag. Och det är jag väldigt tacksam för. Speciellt en dag som denna.

Jag har just sagt dagens klokhet till Liina på telefonen. Vi diskuterade religioner och religiösa människor. Ang. kristendom klämde jag ur mig följande: Ja, bibeln skrevs inte direkt för oss, utan för ett folk som levde för två miljoner år sedan.. Liina visste inte att det fanns människor som levde då. Hm.

På tal om att Barack Hussein Obama nu är president i USA sa Liina: Han verkar ju bättre än den där Burre iaf..

Jag kan inte annat än att hålla med.

Nu när vi löst alla världens problem på en kväll, känner vi oss väldigt nöjda. Det ska vi vara också, tycker jag.

Garuda Airlines

Kul. Jag sitter i skolan och försöker ta reda på vilken årstid som är bäst att resa till Indonesien. Inte för att jag planerar att resa dit, på riktigt iaf, men tydligen ska jag skriva en tolv veckor lång resedagbok om min påhittade resa till Indonesien och Papua Nya Guinea och då kan det vara en fördel att veta vilken årstid jag far dit. Hur svårt kan det vara? Tydligen jävligt svårt då google sviker mig.. Äh, jag får väl ta och höfta till med något, våren kanske? Bara det inte är någon regnperiod eller nått, det orkar jag inte. Till och med en påhittad resa kan bli outhärdlig i tolv veckors spöregn.

Ojoj, nu hittade jag något:
"Den bästa tiden för ett besök är generellt under torkan som är mellan maj och oktober. Det är mycket varmt, men värmen är övervägande torr och är därför mer behaglig. Det kan finnas många turister runt jul och under europeiska semestertider. Priserna stiger ofta i och med Ramadan som infaller vid olika tidpunkter varje år."

Hm, okej. Nu är det bara tusen saker till som ska kollas upp och planeras. Lika bra att jag far på riktigt nästan. Det kanske blir så.

Din katt och jag har blivit vänner

Det är faktiskt innehållet som räknas. Även i en blogg. Fast att inte ha en blå blogg längre, som det ändå bara klagats på, kanske inte är en så dum idé. Nu när jag får hjälp av en som läst webbdesign och svenska c och allt. Det är stort. Dock så uppfyller inte mina smakval riktig en experts förväntningar, men det är ju trots allt jag som ska leva med det.

Bjurå är en liten by mittemellan Luleå, Boden och Kalix. En del hävdar att Bjurå är hjärtat i Norrbotten av denna anledning. Lugnet här är det inget fel på iaf. Skogen och snön finns också, och även fyra renar som såg något rädda och vilsna ut. De är kanske inte vana vid att befinna sig i en civilisation, eller så var de oroliga att missa årets upplaga av Bjurårevyn, som hade premiär förra helgen. De har all anledning att oroa sig, då ryktet säger att kvällens föreställning i folketshus är slutsåld.

Att byta färger ibland är inte helt fel, utan ganska rätt.

Dagen som aldrig skulle komma, men kom ändå

Nej det är inte sant. Jag tänker inte börja mitt första blogg inlägg på över tre månader med att berätta om hur tofflig jag är, eller inte är. Tänker inte börja med att erkänna att jag praktiskt taget blivit övertalad att skriva i min blogg igen. För det är inte sant. Eller? Nä, gud nej, så lättpåverkad är jag inte. Och absolut inte så tofflig.

En del skriver ner allt som händer i deras liv i sin blogg. Det gör inte jag. För er som är chockade nu kan jag påminna om att mitt liv isf hade varit 47 mer eller mindre häpnadsväckande sällsynta blogg inlägg. Men i perspektiv är det ändå ganska stort, att jag skriver överhuvudtaget!

Liina har målat sina naglar röda idag, om ni ville veta. Jag ville.

Fick just en uppdatering om att man sover bort ca 106 dygn på ett år, och i genomsnitt 23år av sitt liv! Det är ganska mycket. Jag som inte ens levt 23år sammanlagt ännu! Fast ja, det är ju ganska skönt att sova.

Tänker inte överprestera nu och skriva världens längsta och satsigaste inlägg, eller ens lägga in en bild. Det är bättre att lägga det på en nivå jag (kanske) klarar av. Ändå:

"Det bästa man kan göra med sitt liv är att göra rätt saker av rätt anledning" Tina Nordlund